Utrustning

Vi lade mycket tid på att utrusta och bygga om båten innan resan och resultatet blev riktigt bra så här med facit i handen. Om du är intresserad av vad vi gjorde för förändringar surfar du in under "förberedelser" eller klickar här. Trots alla förberedelser är det mycket man upptäcker under resans gång. Som tur är går det bra att köpa det mesta längs vägen. Man upptäcker också att en del enkla saker är ovärderliga medan andra dyra grejer är rena rama skräpet.

OK, då kör vi. Utrustningsbetraktelser helt utan rangordning:

Multimeter
En multimeter är ett mätinstrument som mäter en hel massa elektriska saker. Spänning, ström, motstånd, likström, växelström mm. Kostar någon hundring eller två på Biltema eller Clas Ohlson men är ovärderlig när elektroniken krånglar. – Jag har ju en splirrans ny Hallberg Rassy, säger du. Den krånglar inte! – Jo, det gör den. Det kan vi lova! Typexempel: Du pluggar in dig på bryggans elsystem men inget händer. Finns det någon ström i bryggan? Är det någon av kontakterna eller själva sladden det är fel på? Laddaren kanske?

Köp en multimeter och lär dig hur man använder den. Billig bra grej!

Slang + Adapter
Hemma finns det alltid en vattenslang på bryggan men när du kommer ner mot Frankrike är det slut med det. Vatten brukar finnas men bara i form av en kran med gängat munstycke. Köp en vattenslang och så många adapterar som du kan hitta.

Vattentäta säckar
Du kommer förr eller senare att bli blöt när du ska iland med jollen. Var så säker! Det tar ett tag att lära sig hur man passerar de brytande vågorna utanför stranden. Lite synd om du har kamera, dator eller bara torra kläder i lasten när du översköljs med saltvatten. En vattentät säck är en billig och bra grej. Finns i alla friluftsbutiker. Vår heter SealLine men det finns flera andra märken. Tror t o m att vi såg någon variant på Biltema. Säcken har en finurlig förslutning där man helt enkelt rullar ihop den öppna änden och knäpper ihop den med ett plastspänne. Funkar bra! De lite större säckarna passar bra till torra kläder och dator medan den minsta sorten är perfekt till kamera och plånbok. Köp den som är gjord av kraftig armerad plast. Det finns en variant av genomskinlig mjuk plast också. Praktisk eftersom man ser vad som ligger i den men tyvärr lite klenare eftersom den saknar armering. Vår genomskinliga säck gick sönder vid förslutningsremmens infästning efter ett års flitigt användande.

Landström
En lång sladd bör man ha så att man kan plugga in sig på landströmen. Vi såg endast en typ av kontakter på bryggan och det var 3-poliga CEE-don. Dock ska det sägas att dessa don finns i olika storlekar beroende på hur mycket effekt man har tänkt ta ut. 16 A modellen är vanligast och det man bör sätta i änden på sin skarvsladd. I stora marinor händer det att man hamnar på en plats avsedd för någon superyacht eller liknande och de tar ut betydligt mer effekt. Skaffa alltså en eller två adapterar för högre effekt. Kontakterna ser likadana ut men är större. Lätta att köpa längre söderut.

En till sak om landström förresten. Det är inte alltid det är 230V som man förväntar sig ute på bryggan. Ibland är det ner mot 170-180V. Om din elektronik beter sig underligt när du ligger vid bryggan kan det vara läge att plocka fram din nya fina multimeter och kolla upp vad som egentligen kommer ur sladden.

Laddare
Köp en bra laddare med lite drag i. De små enkla batteriladdare du hittar på bensinmackar, Clas Ohlson och Biltema ger oftast bara 4-5 Ampere. Säg att du har batterier på sammanlagt 200 Ah. Då tar det alltså 200/5 = 40 timmar att ladda, tja visserligen ett helt dött batteri men å andra sidan kan du antagligen glömma att få ut de 5A som står på laddaren också. Som du förstår är det för lite för att hinna göra någon riktig nytta över natten. Köp en laddare som klarar 20-30A med andra ord.

El ombord
El är ett ständigt problem bland seglare. Så länge man gör dagsetapper genom Europa är det inga problem eftersom man kan plugga in landströmmen nästan varje natt. I Karibien däremot är det ankring för hela slanten. Det finns lite olika vägar att gå för att förse sig med ström. Några bullrigare än andra. Större båtar har ofta en fast monterad dieselgenerator som de kör någon timme om dagen. Den kan ju ladda med 50-100 A eller mer och på så sätt håller de elsystemet vid liv. Andra kör helt enkelt motorn för att ladda. Också det är effektivt. Kolla om det är värt att byta originalgeneratorn mot en kraftigare. Det finns förståss en gräns för hur många ampere man kan trycka i ett batteri. Värt att kolla! Det finns små fina portabla bensindrivna generatorer också men ofta har de inte så hög laddeffekt och då måste man ju köra länge med allt vad det innebär.

Många båtar har en vindgenerator. Funkar bra när man seglar men kanske mindre bra när man ligger ankrad i någon skyddad vik. Vi hade själva inte någon vindgenerator så vi får nog hänvisa till andra för relevanta erfarenheter. Enda erfarenheten vi har är hur det är att ligga ankrad i närheten av båtar med vindsnurra. De kan nämligen väsnas en hel del. Åtminstone några av dem.

Solceller har däremot de flesta. Solceller har inga rörliga delar och krånglar också minimalt. Vi hade inga problem över huvud taget och hörde heller inte talas om andra med solcellsproblem. Enda problemet skulle väl vara att de ger nästan löjligt låg effekt jämfört med en motordriven generator. Å andra sidan är de tysta och snälla och gör sitt jobb dag efter dag och månad efter månad utan väsen och avgaser. Solceller är bra! Köp så många du får plats med på båten (och kanske har råd med). Vi hade två paneler på sammanlagt 50W vilket antagligen är lite i underkant men faktiskt funkade.

En helt annan approach till laddningsproblemet är att minimera strömförbrukningen istället för att maximera strömproduktionen. Det finns några olika förbrukare. Kylskåpet är nog den största boven och så lanternorna förståss. Radion drar inte mycket i Stb läge. Ska du segla till varmare trakter blir det svettigt för kylskåpet också. Grip efter alla halmstrån du kan komma på för att förbättra verkningsgraden. Extraisolera boxen, montera kompressorn så svalt som möjligt, sätt en fläkt på kondensorn (processorfläkt från dator funkar bra om det inte redan sitter en fläkt på plats), vätskekylning av kondensor? ASU, heter något på moderna kylskåp som i praktiken innebär att kompressorn kör för fullt när det finns gott om ström (m.a.o. när motorn går vilket i sin tur innebär att det antagligen funkar bäst i motorbåtar). Nåja, detta om kylskåp.

Lanternorna då? En trefärgslanterna i masttoppen minskar strömförbrukningen till en tredjedel jämfört med tre konventionella lanternor (en glödlampa istället för tre). Dessutom finns det nu fina och väldigt strömsnåla diodlampor att skruva dit. Ganska dyra fortfarande men kanske värda sitt pris. Kan man löda ihop en själv kanske? Byta ut innerbelysning till dioder? Dioder i ankarlanternan? Apropå ankarlanternor förresten så är de faktiskt ganska så viktiga i Karibien eftersom man i princip enbart ligger på svaj. Vi köpte en liten fin lanterna med inbyggd fotosensor som automatiskt tänder när det blir mörkt och släcker när det ljusnar. Praktiskt ur flera perspektiv. Det har känt mer än en gång att vi kommit tillbaka lite sent och letat oss fram i mörkret för att hitta båten. Det kan bli RIKTIGT mörkt i Karibien!

Lite funderingar kring batterier. De flesta har ett startbatteri och en större bank som ofta sitter åtskiljda med en diod. Vi hade ett 60A startbatteri (typ vanligt bilbatteri) och ett stort och tungt 180A förbrukningsbatteri (typ traktor eller lastbilsbatteri). Vanligast är nog att man parallellkopplar 3-4 bilbatterier men skit samma, det var inte det vi tänkte diskutera. Vi börjar med skiljedioden. Denna diod är till för att inte förbrukningsbatteriet ska stjäla ström från startbatteriet när spänningen i förbrukningsbatteriet sjunker (som t ex när du glömmer släcka belysningen när du går hemifrån). Man vill ju gärna ha ström kvar i startbatteriet så att man kan få igång motorn och ladda upp batterierna igen. Problemet med skiljedioden per definition snor 0,7 V av laddspänningen. En generator laddar vanligtvis batteriet med 14,4 V men nu får batteriet alltså bara 13,7 V. Det i sin tur betyder att batteriet aldrig blir riktigt fulladdat. Detta är ju lite synd om man redan från början har problem men strömförbrukningen. Det finns metoder att kringgå detta problem men det kan ju vara bra att veta hur DIN båt fungerar och OM den fungerar. Vi är inga experter på området men diskutera gärna problemet med någon kunnig person.

Mera problem med batterier. Bly-syra batterier (vanliga bil-/båtbatterier) tycker inte om att bli urladdade. Inte ens de som påstås vara ”deep cycle”. Håll koll på dina batterier och kör motorn för att ladda dem innan spänningen sjunkit för lågt. Urladdningskurvan för bly-syra batterier är ganska linjär vilket gör att du på ett hyfsat sätt kan uppskatta hur många amperetimmar (Ah) du har kvar genom att mäta spänningen med din multimeter (himla praktisk grej, eller hur). Kommer inte ihåg detta på rak arm men ett fulladdat 12V batteri håller egentligen 13,5V eller liknande. Batterierna tycker inte om att laddas ur till lägre än typ 12V (Ventilera även detta ämne med någon mer kunnig person än oss).

Det finns olika typer av ”tankmätare” för batterier på marknaden. De är relativt dyra och vi har ingen erfarenhet av dessa. Däremot har vi erfarenheter av slutkörda batterier och tycker att det verkar vara en bra investering om man vill sköta om sina dyra batterier.

Fotogenlampa
På tal om el så är en fotogenlampa inte så dum. Drar ingen el alls och är trevlig belysning på kvällarna. I Karibien är det ljust ungefär lika länge som det är mörkt eftersom det ligger nära ekvatorn. Mörkret faller snabbt vid 18:00 - 19:00 ungefär. Fotogen kanske kan vara svårt att få tag på. Köp några liter i förebyggande syfte när det finns.

Ficklampor och Pannlampor
Ficklampor är bra att ha men pannlampor är ännu bättre. Bra att ha händerna fria när man t ex ska låsa upp jollen på natten eller fixa de problem som självklart alltid dyker upp när det är mörkt. Det finns fina små pannlampor med dioder där batterierna räcker jättelänge. Antingen köper man en svindyr från Petzl eller Black Diamond eller så köper man en nästan exakt likadan på Biltema för en bråkdel av priset. Vi har testat båda dyra och billiga och rekommenderar Biltema!

Lås
Vi blev aldrig av med något och hörde faktiskt inte talas om något större svinn heller. Å andra sidan är det väl bäst att vara på den säkra sidan. Better safe than sorry, som engelsmännen säger. Inte så kul att behöva krångla med försäkringsbolag när man är på resande fot!

Låsen till ruffluckan brukar sällan bjuda på någon större utmaning för en skurk med kofot. Åtminstone inte i originalutförande. Självklart är det nästan omöjligt att hålla någon som verkligen bestämt sig ute men man kan åtminstone göra det lite svårare. Vår approach var att göra det tillräckligt krångligt att bryta sig in för att skurken istället ska välja en annan båt. Många hade någon typ av kraftigt plattjärn eller rör framför luckan och det hade vi också.

Jollar är ganska så dyra och dessutom lätta att sno. Även här hoppades vi att tjuven skulle sno någon annan jolle. Dels hade vi en liten jolle med minsta möjliga motor. Quicksilver 240 med Mercury 2.5 hk. Liten lätt jolle som vi är fantastiskt nöjda med. Mycket lätt att bära upp på land och lyfta upp på däck! Vi hoppades i alla fall att Carib-jollen bredvid med 30 hk skulle vara intressantare. För att ytterligare minska stöldbegärligheten målade vi en stor svensk flagga på motorkåpan och ritade dit namnet med tuschpenna på jollen.

Tips angående jollenamnet förresten: Döp inte jollen till samma namn som båten för då är det ju väldigt lätt för skurken att kolla vilka som inte är hemma. MARE:s jolle på land = MARE:s besättning inte hemma. Man kan förståss diskutera hur smart det är att måla en svensk flagga på motorn när man är enda svensk i viken men vafan, gör som du själv vill!

Att låsa jollen när man lämnar den på land är nog en bra ide. Härdade låskättingar är tunga och rostar dessutom hejdlöst. En plastklädd wire är kanske bättre. Tänk på att det ofta är mer eller mindre tidvatten överallt. Köp en lite halvlång. Vi köpte en fyra meter lång låswire med ögla i var ände som funkade väldigt bra. Vi satte ett hänglås genom både ögla och motorns fästskruvar i ena änden och ett kombinationslås i andra änden.

Kombinationslåset funkade jättebra. Då har man ju inga nycklar att tappa bort! Å andra sidan kan det vara lite klurigt att få upp när det är kolmörk och man glömt att at med sig en ficklampa. Köp riktiga marinlås som inte rostar!

Det kan vara bra att låsa jollen även när man är hemma. Åtminstone på natten. Ett klassiskt sätt att bli lurad är när en kille dyker upp med din jolle och säger att han hittat den drivande. Han säger att knuten måste gått upp och nu vill han ha några tusenlappar i bärgarlön. Gick knuten verkligen upp? Om du låst jollen så vet du.

Många lyfter upp jollen på natten och det är faktiskt inte så dumt av flera anledningar. Dels blir det lite svårare för skurken eftersom det inte bara är att kapa tampen men framförallt märkte vi att det växer så att det knakar på vissa ställen. Jollen är ju sällan bottenmålad och den håller sig betydligt snyggare om den inte ligger i hela tiden. Känner att vi glider in allt mer på jollen så det får väl helt enkelt bli nästa ämne.

Jollen
Vi fortsätter väl där vi slutade. Att lyfta jollen: De ringar som finns på jollar från början brukar ofta sitta lite på undersidan. Det är bra när man bogserar jollen men ganska irriterande annars eftersom man måste köra ner hela armen i vattnet för att komma åt dem. Vi köpte en extra D-ring och vulkade fast den uppe på fören. Den fyller flera syften. Dels vid lyft men även som gemomföring för låswire och fäste för jolleankare. För att enkelt kunna lyfta jollen gjorde vi en kort lyftstropp med tre ”ben”. I ändarna på benen sitter två stora öglor och en karbinhake. Öglorna trär vi runt ”luftkorvarna” som sticker ut bakom akterspegeln och karbinhaken krokar vi fast i D-ringen i fören. Nu är det bara att lyfta. För själva lyftet använder vi spinnakerbommen och storskotet. Vi har monterat skothakar i båda ändar av storskotet så att det lätt kan kopplas loss från bommen och travaren på ett par sekunder. Skotet kopplas mellan spinnakerbommen och jollens lyftstropp och sedan är det bara att hugga i och dra. Det är bra utväxling i skotet och dessutom sitter det en skotråtta i beslaget som låser mellan kraftansträngningarna. Ärligt talat så är det riktigt enkelt att hissa upp jollen även om man är ensam. Dessutom funkar det bra att svänga in både spinnakerbom och jolle över fördäcket för att ställa ner jollen där om man är på det humöret.

Vår jolle har, eller snarare hade, ribbotten. Ett antal plankor man stoppar in på tvären i botten innan man pumpar jollen. Praktiskt om man vill minimera packvolymen men inte annars. Det är nästan alltid lite vatten i jollen och originalplankorna klarade inte detta. Mycket underligt kan man tycka. De sitter ju ändå i en båt… De löste i alla fall upp sig ganska så snart och kastades ut. Istället för plankorna flyttade det in två plywoodskivor. Oooo, vilket lyft! Jollen kändes plötsligt mycket gedignare och bättre med hårt golv i hela durken. Vi använde vanlig gjutplywood som man bygger betongformar av på byggen. Finns i alla byggvaruhus. Såga hörnen lite runda och fila kanterna så att de inte skadar luftkorvarna. Lite lack på kanterna skadar inte heller. Dessa durkar klarade resten av resan på ett strålande sätt.

Mera jolletips: Skaffa en flytande förtöjningstamp till jollen så slipper du trassla loss den från propellrar. Tänk dig detta scenario: Jollen ligger förtöjd med en ganska lång tamp bakom segelbåten. Du tar upp ankaret eller backar kanske ut från bryggan och helt plötsligt stöter segelbåtens akterspegel mot jollen. Den långa sjunkande tampen hänger som en båge in under aktern och sugs in i propellern. Hoppsan, stopp i maskin. Båten driver plötsligt okontrollerat. Du försöker bära av mot andra ankrade båtar samtidigt som du kämpar för att få i ditt leriga ankare igen. Skit åxå! Synd att det är så grumligt i vattnet och synd att du inte har någon våtdräkt nu när det bara är 15 grader… Inget livsavgörande tips direkt men ändå lite praktiskt.

Jolleankare: Ska du segla till Karibien så kommer du att snorkla en hel del. Skaffa ett litet ankare till jollen! Kan vara bra att till att hålla ut jollen från vassa bryggor med utstickande spikar också. Biltema har små söta 2kg Bruce-kopior. Funkade kanonbra.

Det är tidvatten nästan överallt. Även om man tycker att man lämnar jollen på ett bra ställe händer det ganska så ofta att förutsättningarna ändrats när man kommer tillbaka. Det är lätt hänt att jollen driver in under en brygga och sedan ligger och skaver någonstans när vattnet stiger. Om du vill att motorkåpan på jollemotorn ska vara lika fin när du kommer hem som den var när du lämnade Sverige så rekommenderar vi att du skaffar en skyddshuva av typ kapellväv till kåpan!

Extra knape
Hemma i Sverige är det sällan speciellt strömt eller stökigt i hamnarna och de flesta ligger nog bara med en tamp i fören och en i aktern. På många ställen i Europa upplevde vi ett helt annat behov av att lägga spring. De flesta nya eller större båtar har säkert redan en rejäl knape midskepps. Montera en om du inte har någon. Denna knape är mycket användbar. Vi brukar lägga en tamp akterut och en förut på midskeppsknapen och spänna upp relativt hårt. Dessa tampar ligger då mer eller mindre parallellt med bryggkanten och får på så sätt en bra vinkel för att ta upp kraften när båten vill röra sig framåt eller bakåt. Sedan lägger vi ett par korta tampar från fören respektive aktern. Dessa tampar går mer eller mindre vinkelrätt mot bryggkanten och får då en bra vinkel för att hålla in båten mot bryggan.

Man får ganska snabbt in en bra teknik efter ett par ryckiga nätter med slappa tampar. Otroligt irriterande!

Sådana där ryckutjämnande svarta ”gummidildos” är förresten väldigt bra. Den varianten där man lindar förtöjningstampen några varv runt gummit alltså. Forsheda tror vi de heter. Fjädrar rostar och andra varianter av gummidämpare klarar inte lika stor förlängning tycker vi. Nej, dildon ska det vara!

En slangstump kan vara bra att ha också. Det händer att det bara finns ett par rostiga ringar att förtöja i och de sågar ganska snart av dina fina vita tampar. Åtminstone blir de inte så fina längre. En halvmeter slang som skydd runt tampen precis vid den rostiga ringen är inte så dumt.

Rost
Alla järnhaltiga metaller rostar! Även syrafast rostfritt. Man får helt enkelt hålla efter lite och putsa och gnida emellanåt. Om man inte tycker att det är det roligaste man vet så handlar man sig en flaska ”Antioxidizer”. Tror att den hette ungefär så. Det är en T-spritsliknade rödaktig vätska som man penslar på, väntar några minuter och sedan sköljer av med vattenslang. Simsalabim, ett mirakelmedel! Skinande rent och rostfritt. Fantastiskt bra grej. Vi hittade medlet i Spanien (La Coruna). Rekommenderas verkligen. Tar även bort rostfläckar på gelcoat, tampar mm.

OBS OBS OBS !!!

Antioxidizer tar bort ALL oxid. Även eloxeringen på dina aluminiumgrejer. Pensla INTE på mast, winschar mm.

Furlex brätthalvor
Vi råkade vid ett par tillfällen ut för att brätthalvorna på rullfocken lämnade skeppet för djupare vatten. Brätthalvorna är gavlarna på rullen där revlinan rullas upp när förseglet används. Utan gavlar sprider revlinan ut sig över förstagsprofilen och eftersom avståndet mellan profilens rotationscentrum och revlinan är minimalt blir det inte mycket till moment för att rulla in förseglet. Ett ganska allvarligt problem om det inträffat i hårt väder. Första gången det hände ryckte vi på axlarna och tyckte att det var otur men andra gången befann vi oss en vecka söder om Azorerna. Tur i oturen var att vädret var lugnt och att vi har dubbla förstag och alltså ett segel till på rulle att segla i hamn på.

På Furlex påstår man att det inte ska kunna hända men uppenbarligen kunde det ju göra det. Brätthalvorna är två halvmånar som man snäpper ihop. Inga skruvar att dra åt m a o. Vi har undersökt konstruktionen noga för att se om vi möjligen kunnat montera brättet på fel sätt men kan inte se att så skulle vara fallet. Man trycker ju bara ihop dem tills det säger klick. Vi kunde inte heller konstatera någon skada som skulle kunna orsaka bortfallet. Vi misstänker att det möjligen kan bero på de kraftiga ryck och snärtar som uppkommer när båten ligger och rullar i mycket lätt vind. Vi löste i alla fall problemet genom att borra små hål i brätthalvorna och helt enkelt naja ihop dem med rostfri ståltråd.

Autopiloter
På tal om krånglande utrustning må måste vi verkligen passa på att höja ett varningens finger för autopiloter! De flesta autopiloter verkar vara i princip SKRÄP. Åtminstone de lite billigare. Skruvar man isär dem så förstår man varför. Billiga klena komponenter, nylondrev mm. Vi körde sönder två ”Tiller Pilots” men inte heller de rattmonterade verkar vara något att ha. Flera andra båtar hade också problem. Några fick styra manuellt i flera veckor på Atlanten. De enda autopiloter vi inte hört klagomål på är de hydrauliska som är fast monterade direkt på kvadranten. Å andra sidan kostar de en mindre förmögenhet att köpa.

Det ska väl i ärlighetens namn sägas att de flesta autopiloter funkar helt OK till det som de är konstruerade för, nämligen att segla någon timme inomskärs eller att styra båten när man går för motor in och ut ur hamnen. En månad med höga vågor på Atlanten klarar de däremot inget vidare.

Vad gör man åt det då? Självstyrning är nästan ett måste om man inte är väldigt många som kan turas om att styra i besättningen. Vi styrde i princip ingenting under hela resan och var helt beroende av självstyrning. Här måste vi faktiskt höja vindrodret till skyarna. Drar ingen ström alls och verkar vara väldigt pålitliga vad vi kan förstå av egna och andras erfarenheter. Mer om vindroder under en annan rubrik.

Det verkar som sagt som om de flesta autopiloter mest är att betrakta som en hobbypryl som ska användas under lugna förhållanden några enstaka tillfällen per år. Det brukar stå på autopiloter hur stora båtar de kan hantera. Vår skulle klara båtar på upp till fem ton och MARE väger bara drygt tre. Funkade ändå inte. Om du tvingas förlita dig på en vanlig elektrisk autopilot så köp då den kraftigaste du kan hitta och använd den så sparsamt som möjligt.

Vi kanske inte ska måla fan på väggen men faktum är att många hade problem med sina autopiloter. Lycka till med din!

Vindroder
Vi byggde ett eget vindroder men det kanske är lite överkurs. Å andra sidan är det inte alls omöjligt. Om du är intresserad av vårt vindroder surfar du in här.

Av de båtar vi träffade under resan så var kanske hälften utrustade med vindroder medan resten förlitade sig på autopiloter. De som använt sig av vindroder verkade generellt sett väldigt nöjda. Vindroder är väldigt driftsäkra och drar framförallt ingen ström men har förståss sina akilleshälar även de. Ett vindroder funkar t ex inte när det är vindstilla. Vindrodrets svagaste bog är dessutom tyvärr läns. Denna svaghet yttrar sig i slingrande på undanvinden. Vissa båt/vindroder-kombinationer går bättre än andra men det handlar kanske mest om att lära sig hantera sin båt och sitt vindroder.

Förutom ett par brott på styrlinorna hade vi inga problem alls med vårt hemmabyggda vindroder. Om du orkar bygga eller tycker att du har råd att köpa ett så kan vi verkligen rekommendera vindrodret!

Nerdragna fall
Nerdragna är verkligen bra. Framförallt ur säkerhetssynpunkt. I MARE kan vi sköta i princip allt från sittbrunnen och behöver aldrig riskera att klättra ut på ett gungande däck. Så länge det är bra väder är det förståss inga problem att ta en tur på däck men vi kan garantera att du kommer uppskatta att kunna reva seglen i skydd bakom sprayhooden när det blåser kuling eller värre!

Har du inte redan neddragna fall så skaffa det!

Läckage
Det verkar som i princip alla båtar läcker mer eller mindre. Ofta är de torra i hamn men när man seglar tycks det alltid leta sig in lite vatten någonstans. På MARE är det framförallt motorrumsluckan i sittbrunnen det sipprar in lite vatten ifrån. Ta med Sickaflex och Silikon. Tänk dig för vart du använder de olika tätningsmedlen. Ska delen gå att ta loss igen? Då kanske Silikon kan vara bra. Ska du försluta något permanent? Då är Sickaflex bättre. Tänk på att inte ens Silikon fäster på gammal silikon!

Vi monterade en liten elektrisk pump i kölsvinet för att enkelt kunna tömma eventuellt läckage. Har man läckage är det faktiskt skillnad på olika skrov. En långkölad båt har ett smalt och ofta djupt kölsvin där det är lätt att pumpa ur lite vatten. Eventuellt kan det t o m ligga kvar där och skvalpa tills man kommer fram. En modern flatbottnad båt är snabb men har nästan inget kölsvin alls. Får man in ett par liter vatten i en sådan båt rinner vattnet iväg längs skrovsidan när båten lutar. Vattnet (som antagligen är blandat med lite disel och olja och smuts och...) kommer garanterat att blöta ner dina torra kläder, mat mm som du stuvat i dinetten eller liknande. Tänkvärt!

Gasol och kök
I MARE sitter ett tvålågigt gasolkök med ugn. Vi är väldigt nöjda med vårt gasolkök. Det finns i princip tre olika typer av kök på marknaden. Gasol, sprit och fotogen. Vissa lägger väldiga värderingar i sitt köksbränsle och anklagar andras kök för att vara livsfarliga. Alla har förståss sina för respektive nackdelar. Vi har träffat båtar med de tre typer av kök vi nämnt och vad vi kan förstå så fick alla varm mat.

Vårt kök krånglade lite i början innan vi kom på hur det fungerar. Gasolspisar har en tändsäkring med ett termoelement som gör att inte hela båten fylls med gas om lågan skulle slockna. När man tänder gasolköket måste man trycka in vredet en liten stund för att tändsäkringen ska hinna bli varm och inte bryta gasen när man släpper. Ibland kan det dröja innan tändsäkringen kommer igång och det är lätt att bli lite irriterad när man släpper ut vredet och lågan slocknar för tionde gången. De flesta som använt ett gaskök är säkert medvetna om detta. På vårt kök sitter en rund brännare i mitten och gasen strömmar ut genom en massa små hål i kanten på brännaren så att lågan bildar en ring, så att säga. Tändsäkringens termoelement är en liten ”plupp” som sticker upp precis där lågorna flammar ut från brännaren. Problemet var helt enkelt att gasen inte antänts runt hela brännaren och om det inte brann precis vid termoelementet blev det ju aldrig varmt. Efter att ha skruvat isär köket och lärt oss vilka delar som gör vad har vi aldrig haft några problem. Det enklaste sättet att tända ett gaskök är att använda en grilltändare och helt enkelt elda direkt på termoelementet i 5-10 sekunder.

Ugnen i vårt kök måste vi tyvärr klassa som ganska så överflödig. Problemet med en gasolugn är att den värmer väldigt ojämnt. Det finns lite olika typer av brännare i gasolugnar men den gemensamma nämnaren är att det som står närmast lågan blir bränt. Faktum är att det går nästan bättre att t ex baka sitt bröd i stekpannan (med lock). Man steker det helt enkelt på båda sidorna.

Vad det gäller själva bränslet till köket har vi bara erfarenheter av att leta efter gas. Du får fråga andra om tillgång på fotogen och t-sprit. Vi använder en PC10 flaska till gasen. Det är en kompositflaska som rymmer tio kilo gas. En kompositflaska är ganska så praktisk eftersom den är lätt och mer eller mindre genomskinlig men framförallt för att den inte rostar. Man kan med lite god vilja se nivån i vår flaska men ett säkrare sätt är att väga flaskan. Vi använder vår fiskvåg. Titta efter ”taravikt” som bör stå någonstans på flaskan. Taravikten = tomvikt. Tio kilo gas räckte nästan ett halvår för oss.

Generellt sett är det enklare att få tag på gas ju längre hemifrån man kommer. Här hemma är det helt uteslutet att fylla på gas. Man lämnar helt enkelt in hela flaskan och får tillbaka en ny full. Skulle tro att det blir svårt att fylla i norra Europa p.g.a. alla lagar och förordningar. Vi fyllde första gången i Las Palmas på Gran Canaria (leta på ett industriområde precis i anslutning till IKEA). Vi hade med oss en massa olika adapterar men killen på gaffeltrucken bara skakade på huvudet, slängde upp flaskan på sin truck och var snart tillbaka igen med en tung och fin flaska. Det kostade inte många kronor.

Andra gången vi fyllde var i Chaguaramas på Trinidad. Inte för att det behövdes utan bara för att det var väldigt enkelt. Man ställde helt enkelt sin flaska vid en marina på förmiddagen och hämtade sedan upp den på eftermiddagen. Inte heller här var det någon som frågade efter adapterar. Denna fyllning räckte sedan ända hem så i princip hade det räckt att fylla en endaste gång på Kanarieöarna.

Det finns ett par olika typer av gaser. Här hemma använder vi mest propan, butan eller en blandning av dessa. Propan har en lägre kokpunkt (-42º) jämfört med Butan (-1º). I praktiken betyder det att om du försöker köra ditt kök på Butan när det är minusgrader kommer det inte att funka eftersom all gas är i vätskeform. Följaktligen kör vi mer på Propan här uppe i norden. Propan eller Butan kvittar nere i värmen!

Kommer snart:

luftskop
Båge
Tank
Vatten Watermaker
Hängande hinkar dämpare

Köpa på palts
Seglingsbeskrivningar, Lissabon
Laptop, extern mus/tangentbord GPS puck
Usb-minne
Väderinfo
GPS Map
Rostfri skruv
Verktyg
Inverter
Komunikation